Saker vi kan lära av Obama-kampanjen

Oavsett om Obama vinner eller inte kommer sannolikt många kampanjmakare, runt om i världen, ha dem som förebild. Genom att framgångsrikt använda internet så har demokraterna kunnat gå förbi betydelsen av att få pengar från de stora företagen och de allra rikaste och istället samlat in pengar från rekordmånga små givare. Obama-kampanjen har också på ett väldigt skickligt sätt kombinerat detta med att bygga upp en rekordstark lokal organisation, med många, många fler kontor än McCain.

En nyckel i strategin är kommunikation. Det stora jobbet är att samla in epostadresser och mobilnummer från potentiella givare och valarbetare. Här gjorde Obama-kampanjen ett riktigt genidrag, nämligen när man gick ut med att de som registrerade sitt mobilnummer skulle få ett sms om vem som blev vice president-kandidat före alla andra. Detta blev en enorm succé då 10 miljoner anmälde sig.

På my.barackobama.com kan man registrera sig och få tillgång till en verktygslåda som gör att man själv kan ordna valaktiviteter, rapportera det på hemsidan och bjuda in alla som vill. Det behövs inte längre en massa styrelsebeslut uppifrån, inte ens ett medlemskap, utan det bygger på initiativ från engagerade människor. Socialdemokraterna i Sverige har försökt göra något liknande genom sosserian. Sosserian är dock bara till för medlemmar. Förhoppningsvis kan detta verktyg användas ännu bättre i valrörelserna 2009 och 2010.

Något som hör valkampanjer till är skyltarna. I Sverige har vi ofta stora träskyltar, men i USA har de ett mycket smidigare format, vilket Martin Tollén illustrerar här. Då det inte är tillåtet att sätta upp skyltar på allmän mark i USA så är det i första hand de egna tomterna som gäller. Det är också många som själva köper en skylt från kampanjen och sedan sätter upp på gräsmattan. Ibland blir dock dessa skyltar stulna, vilket en kvinna i Texas tröttnat på och tagit till ett kreativt grepp.

Obama har också gjort mycket spännande när det gäller reklam. Mest omtalad är den halvtimmeslånga reklamfilmen på bästa sändningstid i tre av de största TV-kanalerna. Även om Ross Perot gjorde det 1992 så var det ett ovanligt drag som fick mycket uppmärksamhet och Obama hade också 33,5 miljoner tittare, dubbelt så många som Perot och klart fler än en vanlig TV-kväll. Först var däremot Obama med politisk reklam i ett TV-spel, nämligen i Burnout Paradise.

På många sätt stärker Obama-kampanjen demokratin och skapar nya möjligheter för gräsrötterna att vara med och forma kampanjen, men det är trots allt bara när det gäller att föra ut ett buskap som redan är bestämt. För att hitta förebilder när det gäller själva utformningen av budskapet så får vi titta på – Sverige och ABF. Ett riktigt intressant försök att verkligen få medborgarna att vara med, i studiecirkelform, och ta fram ett program för hur de vill utveckla sin kommun är Helsingborgsdialogen.