Obama är en fantastisk talare – sannolikt den bästa i hela denna långa valkampanj. Förutom den starka närvaron och det angelägna budskapet så är Obamas främsta talang att binda ihop sin egen berättelse med andras och med den amerikanska drömmen. Det är inte byråkraten som talar utan en människa som inte bara vill förändra världen utan också verkar kunna göra det.
Obama är bra på att vara personlig, fantastisk på att elda massorna, men också rolig och ibland den resonerande professorn. Nu när valdagen snart är här så är det hög tid att summera några av Obamas bästa och viktigaste tal. Jag har valt ut tio tal, kanske det elfte kommer ikväll då Obama en vecka innan valet i ett viktigt tal ska sammanfatta argumenten för att rösta demokratiskt den 4 november.
Till skillnad från sina motkandidater, såväl Hillary Clinton som John McCain, var Obama emot kriget i Irak och det redan innan det skedde. Detta tal var också viktigt när Obama kandiderade som senator då det gav honom trovärdighet och stöd hos de progressiva inom demokraterna.
2004 Democratic National Convention Keynote Address ”The Audacity of Hope”
Detta tal betraktas som Obamas definitiva genombrott på den nationella scenen och hölls då han fortfarande ”bara” var delstatssenator. I PBS dokumentär ”The choice 2008″ får vi också veta att Obama hållit detta tal många gånger tidigare. Talet rymmer många teman, men det jag liksom många andra tyckte kändes starkast var att vi hör ihop eller som Obama säger: ”If there is a child on the south side of Chicago who can’t read, that matters to me, even if it’s not my child… It is that fundamental belief, I am my brother’s keeper, I am my sister’s keeper that makes this country work.”
Redan när Obama inleder sin kampanj och få tror han kan vinna så samlar han en mycket stor folksamling. De teman han lyfter fram känner vi igen från andra tal och ger trovärdighet till kampanjen, vi vet varför han kandiderar. Det är inte dagsfärska opinionsmätningar som avgör hans budskap (möjligen framtoningen, men inte i grunden).
Både detta och konventstalet från 2004 är bra exempel på tal som går till historien inte bara för vad de innehöll utan för när de sades och hur de togs emot. Obama har precis gjort det ”omöjliga”, slagit ikonen och den tidigare storfavoriten Hillary Clinton i det till 90 procent vita Iowa.
Tal inför Martin Luther King-dagen, januari 2008 i Atlanta
Stycket om det moraliska underskottet är bra, men med tanke på de höga förväntningarna så är inledningen lite tråkig. Det är nästan som Obama tyngs av arvet efter King som själv var en fantastisk talare och ledare. 18 minuter in i talet tänder dock Obama till ordentligt ”[They say]He is a hope-monger. It´s true, I talk about hope a lot, because the odds for me standing here are so smal, so remote, I could not have goten here without some hope”. Då känns det nästan som att King själv står där i talarstolen.
Tal i Philadelphia 18 mars ”A more perfect union”
Detta tal var mycket viktigt då uppmärksamheten kring pastor Wright var på väg att spräcka bilden av Obama som helaren och den som kan ena landet. Här lyckas dock Obama vända detta till sin fördel, bla genom att dels ta avstånd från vad pastorn sagt, dels säga att detta är en del av Amerika och en del av honom.
Fars dag i Chicago 15 juni 2008
Än en gång binder Obama ihop det personliga med den stora berättelsen. Det är också smart att ha ett stort och viktigt tal om familjen på fars dag. Familjefrågan har ofta lämnats till republikanerna, men Obama visar att han tagit upp handsken och verkligen har något att säga. Han är också rolig – på ett seriöst sätt.
Obama talar som världsmedborgare, men framstår redan som USAs president och binder ihop den amerikanska drömmen med kampen för frihet även i Europa. Detta tal och hans europaresa gav dock inget större stöd i USA, men öppnade däremot för kritik från McCain om Obama som en ”kändis”. Det är dock ett väldigt bra tal om betydelsen av samarbete över Atlanten.
Democratic National Convention 28 augusti 2008
Kanske inte Obamas bästa tal, men det mest historiska (hittills), då han officiellt accepterar att bli demokraternas presidentkandidat. Ett viktigt syfte här är att visa inte bara var Obama står utan också skillnaden mellan honom och McCain. Detta lyckas han med mycket väl.
Tal vid Al Smiths välgörenhetsmiddag 16 oktober 2008
Här visar Obama, dels att han är mycket roligare än McCain, dels att man kan vara både rolig och statsman.
