McCain-kampanjen blir allt mer desperat för var dag som går och huvudargumentet om gott omdöme ekar allt tomare. Tidigare felbedömningar om ekonomin följdes av ett försök att ”turn the page on the financial crisis” och leverera bekyllningar om Obamas kopplingar till Bill Ayers som begick terroristdåd på 60-talet. Förutom att kopplingarna var väldigt vaga så vill folk diskutera finanskrisen som är Valfrågan med stort V. McCain backade delvis när han, till skillnad från vad många trodde, inte tog upp Ayers i den andra debatten.
Istället anklagar McCain Obama för att vara väldigt liberal och då ska man förstå att i USA är liberal, i alla fall i vissa kretsar, ett skällsord liknande kommunist i Sverige. McCain menar att Obama slösar med skattebetalarnas pengar. Även här slår dock McCain vilt och är väldigt inkonsekvent då han samtidigt lanserar förslaget att han ska låta finansdepartementet köpa upp alla dåliga huslån och skriva om dem till en ränta som låntagarna har råd med – om han blir president. Detta skulle kosta uppskattningsvis 300 miljarder dollar. Förslaget är inte heller nytt utan kommer från – Hillary Clinton – för ett år sedan!
I en TV-annons, vilka blir allt mer negativa och inriktade på personen Obama, så kopplas liberal ihop med att ljuga och inte vara ”presidentiell”. En anledning till denna retorik kan också vara att McCain av de egna anklagats för att inte vara tillräckligt konservativ, särskilt då han stödde kongressens krispaket på 700 miljarder dollar som dessutom innehöll ca 100 miljarder dollar i så kallade ”earmarks”, vilket McCain kritiserat men till slut ändå stödde.
Trots alla angrepp leder Obama klart i opinionen och får ett allt fastare grepp om delstaterna. Senaste staten att gå från ”tossup” till ”leaning Obama” var Virginia. Även om ingen demokrat vunnit där sedan 1964 så talar inflyttningen till den norra delen för att det kanske är dags i år.
Det finns dessutom en hel del annat som talar för Obama: 1) Han har vunnit båda debatterna enligt de undersökningar som gjorts och ökat sitt förtroende i ekonomiska frågor. 2) Antalet registrerade demokrater är fler än registrerade republikaner och kan fälla avgörandet i de stater där det väger jämt. 3) Obama har dessutom, vilket är mycket ovanligt för en demokrat, en fördel av att ha mer pengar än sin republikanske motkandidat, vilket förklarar varför Obama kan satsa på många delstater samtidigt medan McCain måste dra tillbaka resurser.
Sammantaget har Obama ett klart, om än inte ointagligt försprång. För att vända detta måste McCain chansa, men riskerar då att framstå som desperat och utan det rätta omdömet.
